OLYCKAN

Den 18 maj hade jag en väldigt stressig dag men såg fram emot kvällen eftersom jag skulle fira en av mina närmsta vänner som fyllt 18 år. Hon heter Jennifer A och bor i Arnemark. Fixade mig snabbt hemma och mamma skjutsade dit mig vid sex tiden. Skulle till Piteå senare på kvällen med Jennifer H och Caroline för att träffa Felicia och Amanda. Drack alltså inte så mycket på festen i Arnemark utan sparade alkohol till senare för jag visste att vi skulle ha kul inne i Piteå också.

Kvällen flöt på och jag hade kul, när Jennifer och Caroline kom så var vi inte där så himla länge utan satte oss i mopedbilen som Caroline körde nykter. Vi satt alla tre i den, jag i mitten på en kudde och ingen av oss hade bälte. Båda rutorna var öppna. Vi hann inte alls långt innan olyckan hände. Jag minns inte hur långt det var, några kilometer har jag för mig. 

Det som hände minns jag inte riktigt. Jag får flashbacks av ljudet som lät när vi volta, men minns ingen syn på det. När jag vaknade upp kände jag att jag höll på att tappa andan, jag hämtade andan fort för jag kände att om jag inte fick tillbaka andan så skulle det gå riktigt illa. Jag hade något runt om mig, det var takluckan som jag flugit ut genom som var runtom mig som en rockring. Jag låg ganska nära vägen och såg Jennifer ställa sig upp med rinnnde blod i pannan, började skrika och såg även Caroline komma krypandes ur mopedbilen och sliter sig uppåt. Jennifer står upp på benen och bara skriker när hon ser mig, jag fattade ingenting tills jag kollade på mina händer och min vita tröja täckt av blod.

Jag skriker "Ring ambulansen, ring 112!" flera gånger och Caroline frågar vart jag har mobilen. Jag hör en film som jag precis spelat in på Snapchat närmare vägen och precis när jag tog upp den ser ser jag en billysen längre bort på vägen så jag går haltande ut på vägen med böjda knäna och viftar med händerna och skriker "Stanna!" och tårarna bara rinner. Det kändes som att jag var med i en hemsk film. Det händer ju bara på film tänkte jag kommer jag ihåg. När de stannat bilen ser jag fyra personer springa ut ur bilen, vet inte vilka det var men direkt när de kommit ut faller jag ihop och en tjej står och gråter. En annan tjej frågar vart min mobil är och ska ringa min mamma. Hon håller mig även i handen och säger att allt kommer bli bra.

 
 
Jennifer ligger bredvid mig och jag tar hennes hand och säger att jag älskar henne och hon är en sån nära vän till mig, Jag såg att hon blev ledsen av mina ord på ett sätt, vi visste ju inte vad som hände med oss egentligen. Alla skriker och det var blod överallt. Alla var var blodiga i ansiktet och på armar, såg att Caroline ställde sig upp men hon låg längst bort så jag såg henne inte så mycket. Jag minns att jag skrek jätte mycket för att jag hade så ont i bäckenet och var rädd om vad som skulle hända med oss. Det kändes som att vi låg där i flera timmar, jag frågade vart ambulansen var och jag ville bara därifrån. Det kom så mycket tårar och jag började att hyperventilera (om det nu heter så) så min andning var ojämn när en kille från räddningstjänsten tog hand om mig. Jag minns att han sa flera gånger "Moa, kolla mig i ögonen. Moa, kolla på mig! Kolla på mig! Res dig inte upp, andas. Andas lugnt, Moa du måste kolla på mig!" Men det gick inte så bra, jag bara grät och grät. 

När ambulansen kom satte dem en nackkrage som skulle fixera nacken så att de enda jag såg var den blåa himlen. De lyfte upp mig på en bår och det gjorde så himla ont. När jag kom in i ambulansen frågade jag flera gånger om Jennifer och Caroline skulle till samma ställe. Jag fick åka i den första ambulansen eftersom de trodde att jag var skadad som mest men så var det inte. Jag var mest blodig men jag var inte mest skadad. När jag var framme på Sunderby Sjukhus var mamma där före mig. Jag hörde bara hur hon grät och frågade "Hur mår du gumman?". Nu när jag skriver detta rinner tårarna, såklart det är jobbigt. Jag har inte stor gråtit än, det kommer då och då men samtidigt känns det så himla overkligt. Det är det värsta som har hänt mig. Vi är tre stycken som varit med om detta men nu berättar jag hur det var för mig och vad jag minns utav allt.

Det var ca 10-15 läkare i akutrummet när jag kom in. Jag lyftes över på en annan bår och alla undersökte mig ch klippte av tre plagg. De fjärde plagget var mina nya shorts som jag invigde den kvällen och vägrade att de skulle klippa av. Känns ganska komiskt att vara i chock och be dem att inte klippa av shortsen, men dem är hela idag. Det känns ändå bra. De tog bort alla piercingar, förutom min höftpiercing som dem inte ens fattade hur den satt fast. Jag röntgades och allt såg bra ut förutom en bruten handled som jag fick röntga dagen efter. Den natten fick jag sy sju stygn i pannen, bli avtorkad allt blod på hela kroppen och försöka få sömn. Fick två timmars sömn och dagen efter kom Rebecka och Amanda och hälsade på. 

Hela sjukhusvistelsen är en annan historia som ni får se i bilder sen. Tack till alla fina människor därute som bryr sig om oss alla tre, till alla som skänker en tanke, till alla som skriver och till alla som finns för oss. Älskar er! Speciellt stort tack till min underbara mamma som hjälpt mig igenom detta. ♥
Hittills till OLYCKAN


lollo

Jag kan då bara säga, jag gråter floder bara tanken vad som har hänt, och bara när jag läser detta! Jag kan då säga jag har Aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då när jag fick veta vad som hade hänt, det går egentligen inte beskriva med ord. Du ska veta att du betyder så fruktansvärt för mig, Moa. Älskar dig! Du är en underbar vän! puss <3

Stina

Jag är så otroligt glad att det gick såpass bra ändå Moa! Saknar dig jättemycket! Jag hoppas att vi ses nu när du kommer till Skell! :* <3


URL: http://stiinao.blogg.se
ida söderberg

Bra skrivet! Är så glad att det gick bra för er! :)


URL: http://www.idasoderberg.blogg.se
Simon

Jag blir tårögd bara av att läsa detta och det är mirakulöst att ni alla tre ens är vid liv! :')

Hamiiza

sv: Jo allt är helt ok med mig, förutom att jag kanske är förkyld. Men dudå? :)


URL: http://hamizaj.blogg.se
Emilia Henriksson

Tårarna rinner. Tänk vilken tur ni hade! Kramar <3

Anonym

INGEN BRYR SIG OM DIN JÄVLA OLYCKA

Olivia

Puss min fina vän! <3


URL: http://oollzor.blogg.se
Jonathan Nilsson

Fy vad hemskt! jag fick tårar när jag läste detta! du är stark Moa! jag ger dig massa styrkekramar och en värmande hand! känner dig inte men är glad över att du klarade dig! hoppas du slipper ljuden fårn volten! stor kram från mig! <3


URL: http://www.nattstad.se/Jonathannilsson
Anonym

Hade ni använt bälte hade ingen troligtvis skadats

Sanna Widman

Fy vad hemskt :(( blir ledsen av att läsa dethär. :( kram och hoppas du kryar på dig!

PS. hur gick de för dina vänner?


URL: http://FotbollsSanna.blogg.se
♫♪ sandra

men usch vad otäckt! skönt att ni klarade er bra iallafall <3


URL: http://www.sandramusic.spotlife.se
Anna, Åsas kusin

Hörde mina elever prata om en olycka och senare förstod jag att det var du som var "Moa". Riktigt, riktigt läskigt och vilken tur att det gick så bra som det gick :) Ni hade nog en liten ängel var.... Mamma och pappa (Bengts bror) hälsar också och hoppas att allt blir bra här framöver. Kram!

amanda

Tänk på att du inte får hänga ut någons ipadress, så som du gjorde i ditt svar på tal. Krya på dig <3


URL: http://www.byaamanda.myshowroom.se
Marie

man är ju fan dum i huvudet om man inte använder bälte, era skador är ju endast ert egna fel och ni har enbart er själva att skylla. skämmas borde ni, då det kan påverka övriga trafikanter av era korkade val. finns anledningar till att det är lag på att använda bälte.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: